tisdag 30 december 2014
måndag 15 december 2014
Wupiduuu jag vill ju va som duu
Sista natten i natt! Imorgon (tisdag) ska försöka svänga på dygnet och vakna tidigt, (vid tolv) ' så att jag kan svänga dygnet. Det kommer bli fans tungt men jag måst lyckas. För på onsdag så ska jag på MAPA engångs kurs 8-16.
Torsdag: ledig, luncha med Emilia vid 11.30
Fredag: ledig, personal julfest på kvällen med tre rätters middag nom
Lördag: 13-21
Söndag: 7.30-14.30 sen flyger jag hem
Till åland och blir till 28-29.12 har inte bokat båt ännu.
Annars är allt bra med mig, nöjd med livet och allt går som smör i solskenet. Lycklig delux.
söndag 14 december 2014
Vilka känslor bubblar under ytan
1 år och 262 dagar blir det på fredag som jag har levt med konstant värk. Det är helt sjukt när man ser det i siffror. Jag tycker att det här året bara har sprungit förbi och det har nog varit en känslostorm som heter duga sedan den där vietnam resan i slutet av mars 2013. Jag fasar för fredagen då det är 1 år sen operationen, jag har levt i tron att ischas värken nog ändå skulle försvinna inom ett år och att det inte blir bestående. Men att komma till 1års sträcket så visar bara att det här är någonting som jag kommer måsta leva med i resten av mitt liv.
Jag fick svaret av patientombudsmannen för någon vecka sen. När jag fick den så ville jag inte läsa den. Efter ett par timmars stirrande på kuväret så öppnade jag upp det, men jag kunde ändå inte ta in det som stod. Jag förstod ingenting. Jag mejla det hem till mina föräldrar så att dom fick översätta det. Kort och konsist så står det att det är en skada som skulle kunna ha förhindrats om de skulle ha lyssnat och reagerat. Men tillika så skyller dom på mig. Det är så konstigt att hur de har mage att skylla på en som blivit nekad vård och blivit förbi sedd. Men det står ändå att jag nu får skicka in en ansökan, en strukturerad ansökan där man kan bifoga till ett dokument om man vill. Och att en ersättning kommer jag att få, men någonting kommer jag att få. Den fritt formulerade så skrev jag idag på dagen, det hade jag också dragit mig för att göra. För jag visste att det skulle bli en känslostorm. Vilket de blev, tillika som jag skratta åt allt som lyckas hända mig så grät jag hysteriskt och var förbannad. Sen vart jag bara slut av alla känslor.
Det här året har gått så fort och jag blir förvirrad när jag tänker på det. Det är konstigt att jag fortfarande kan se relativt positivt på saker (idags läget). Det förvånar till och mig ibland. Men jag tror att de är det enda man kan göra när hela livet suger och efter otaliga nätter då man skrikit in i en kudde för att inte väcka någon på grund av värken och alla känslostormar som kommit till. Det som hjälper mig just nu är att leva med ischias värken är bättre än fot verk. Ischiasen är en jävlaskitvärk som man inte önskar att någon skulle få, det enda jag tänker om det endå skulle vara en ischias som skulle bli bättre av att vara i rörelse och inte bli förvärrad. Nåja, summasummarum det jag skulle komma till, är att den värk jag lever med i dag är 100 gånger bättre än foten.
Men jag tycker det är så intressant att se hur känslorna fortfarande är så starkt kopplade till allt som har med det gångna året att göra. Om jag tänker tillbaka innan operationen så får jag en stor klump i bröstet av minnet av den förbannade värken, springandes till de hjälplösa läkarna som sa "kämpa lite till, du kommer klara av det. Om någon klarar av det så är det du. Kom ihåg det".
Men det jag minns bäst av den här tiden är allt stöd jag fick under den här perioden. Tror ingen har så fina vänner och familj som jag har. Jag vet inte hur många gånger jag har gråtit av tacksamhet för dem och hur jag idag skulle göra precis allt för dem. Alla minnen jag har från då de försökte muntra upp mig på alla sätt och vis, hålla modet uppe, de tillät mig att även att ha mina känslofall (som till och med jag förvånades över att jag ens kunde ha), min nerdrogade beteende av värkmedicin som ändå gjorde att jag inte var smärtfri. Och ändå var de kvar vid min sida och kom tillbaka varje dag.
...och speciellt mina vänner som kom och hämta mig fast jag sa "att jag orkade inte mera" men ändå förstod de att jag måste komma hemifrån och tänka på annat. Hur jag har varit med på oändliga kaffen där jag inte har sagt någonting annat än att stirra ut i tomma intet och inte ens kunnat delta i diskussioner på grund av att jag inte kunnat fokusera på någonting annat. Men ändå har de varit där och hämtat mig om och om igen. och allt evigt chattande med mig där peppandet bara fortsatte, jag var nog den mest negativaste människan i vissa stunder, men de lät mig få det ur mig och tänka på annat. Och att de ändå ständigt orkade hittat på någonting med mig och sett till att jag är med någon i 9 månaders till och mer blev det efter komplikationen.
.. Och min familj som nog fick se den värsta sidan av mig. Och mamma som ringde till alla otaliga samtal runt till instanser för att hjälpa mig när jag gav upp och inte orka. Jag menar vilken mamma lyckas ordna allt med försäkringsbolaget för den 24 åriga dottern trots att de har hårda förbud gentemot att alla över 18 skall sköta sig själv. Och de som försökte muntra upp mig på alla sätt och vis. De fick ju till ochmed en värre 24 årig tjej att bo hemma igen i över 9 månader och jag var nog till och med värre än den tonåringen som bodde där 7 år tidigare (iaf om man mäter graden i känslostormar).
Nåja, ett väldigt råddigt meddelande men det är så min känslostorm ser ut just nu. och jag måste babbla ut det för att rensa tankarna. Men jag är fylld av tacksamhet och rädsla inför vad som komma skall. Men jag tänker att jag har redan varit i botten så det kan inte bli värre nu..
Nej, kärlek och guld till alla. Vad vore jag utan er <3
Jag fick svaret av patientombudsmannen för någon vecka sen. När jag fick den så ville jag inte läsa den. Efter ett par timmars stirrande på kuväret så öppnade jag upp det, men jag kunde ändå inte ta in det som stod. Jag förstod ingenting. Jag mejla det hem till mina föräldrar så att dom fick översätta det. Kort och konsist så står det att det är en skada som skulle kunna ha förhindrats om de skulle ha lyssnat och reagerat. Men tillika så skyller dom på mig. Det är så konstigt att hur de har mage att skylla på en som blivit nekad vård och blivit förbi sedd. Men det står ändå att jag nu får skicka in en ansökan, en strukturerad ansökan där man kan bifoga till ett dokument om man vill. Och att en ersättning kommer jag att få, men någonting kommer jag att få. Den fritt formulerade så skrev jag idag på dagen, det hade jag också dragit mig för att göra. För jag visste att det skulle bli en känslostorm. Vilket de blev, tillika som jag skratta åt allt som lyckas hända mig så grät jag hysteriskt och var förbannad. Sen vart jag bara slut av alla känslor.
Det här året har gått så fort och jag blir förvirrad när jag tänker på det. Det är konstigt att jag fortfarande kan se relativt positivt på saker (idags läget). Det förvånar till och mig ibland. Men jag tror att de är det enda man kan göra när hela livet suger och efter otaliga nätter då man skrikit in i en kudde för att inte väcka någon på grund av värken och alla känslostormar som kommit till. Det som hjälper mig just nu är att leva med ischias värken är bättre än fot verk. Ischiasen är en jävlaskitvärk som man inte önskar att någon skulle få, det enda jag tänker om det endå skulle vara en ischias som skulle bli bättre av att vara i rörelse och inte bli förvärrad. Nåja, summasummarum det jag skulle komma till, är att den värk jag lever med i dag är 100 gånger bättre än foten.
Men jag tycker det är så intressant att se hur känslorna fortfarande är så starkt kopplade till allt som har med det gångna året att göra. Om jag tänker tillbaka innan operationen så får jag en stor klump i bröstet av minnet av den förbannade värken, springandes till de hjälplösa läkarna som sa "kämpa lite till, du kommer klara av det. Om någon klarar av det så är det du. Kom ihåg det".
Men det jag minns bäst av den här tiden är allt stöd jag fick under den här perioden. Tror ingen har så fina vänner och familj som jag har. Jag vet inte hur många gånger jag har gråtit av tacksamhet för dem och hur jag idag skulle göra precis allt för dem. Alla minnen jag har från då de försökte muntra upp mig på alla sätt och vis, hålla modet uppe, de tillät mig att även att ha mina känslofall (som till och med jag förvånades över att jag ens kunde ha), min nerdrogade beteende av värkmedicin som ändå gjorde att jag inte var smärtfri. Och ändå var de kvar vid min sida och kom tillbaka varje dag.
...och speciellt mina vänner som kom och hämta mig fast jag sa "att jag orkade inte mera" men ändå förstod de att jag måste komma hemifrån och tänka på annat. Hur jag har varit med på oändliga kaffen där jag inte har sagt någonting annat än att stirra ut i tomma intet och inte ens kunnat delta i diskussioner på grund av att jag inte kunnat fokusera på någonting annat. Men ändå har de varit där och hämtat mig om och om igen. och allt evigt chattande med mig där peppandet bara fortsatte, jag var nog den mest negativaste människan i vissa stunder, men de lät mig få det ur mig och tänka på annat. Och att de ändå ständigt orkade hittat på någonting med mig och sett till att jag är med någon i 9 månaders till och mer blev det efter komplikationen.
.. Och min familj som nog fick se den värsta sidan av mig. Och mamma som ringde till alla otaliga samtal runt till instanser för att hjälpa mig när jag gav upp och inte orka. Jag menar vilken mamma lyckas ordna allt med försäkringsbolaget för den 24 åriga dottern trots att de har hårda förbud gentemot att alla över 18 skall sköta sig själv. Och de som försökte muntra upp mig på alla sätt och vis. De fick ju till ochmed en värre 24 årig tjej att bo hemma igen i över 9 månader och jag var nog till och med värre än den tonåringen som bodde där 7 år tidigare (iaf om man mäter graden i känslostormar).
Nåja, ett väldigt råddigt meddelande men det är så min känslostorm ser ut just nu. och jag måste babbla ut det för att rensa tankarna. Men jag är fylld av tacksamhet och rädsla inför vad som komma skall. Men jag tänker att jag har redan varit i botten så det kan inte bli värre nu..
Nej, kärlek och guld till alla. Vad vore jag utan er <3
fynd
igår var vi på Ekenäs julmarknad, det var nog jätte mysigt där. Men den var jätte liten i år enligt Emilia :) Där fanns några ålänningar som sålde saker också så köpte b.la. klosterglögg. nomnom.
Sen for vi via backers och köpte nybakat bröd (jullimpa) och sen till Fiskars där jag fyndade Iittala tallrikar. Jag köpte 6 st Iittala tallrikar för 54 euro. Så det vart 9 euro per tallrik, annars låg dom på ca 16 euro styck. Så fyndade ordentligt och dom var så fina, blev kär direkt.
Sen for jag och Emilia tillbaka till Hfors och for och köpte sushi och for hem och åt sushi. Nomnomnom. Dom var jätte goda.
lördag 13 december 2014
LUCIAAA
skönt med sovmorgon. Har den senaste veckan drömt någå fruktansvärt mycket vilket har gjort att jag vaknat x flera varje natt. Men i natt vakna jag bara en gång och somna sen om igen och sov till 10. Så skönt. Nu kokar jag ägg & jag var just i duschen och snart ska jag ta mig iväg mot Emilia.
OCH VI HAR FÅÅÅTT LITE SNÖ!!!
Vi får se ikväll om de blir att fara en sväng via senatstorget för att kika på Lucia! :D En saaak ingången och det är en konstig känsla att få vara ledig en lördag. Vet inte när jag hade en ledig lördag sist? När jag fyllde år?
OCH VI HAR FÅÅÅTT LITE SNÖ!!!
Vi får se ikväll om de blir att fara en sväng via senatstorget för att kika på Lucia! :D En saaak ingången och det är en konstig känsla att få vara ledig en lördag. Vet inte när jag hade en ledig lördag sist? När jag fyllde år?
fredag 12 december 2014
12 dagar till julafton
Dom här dagarna bara rusar.
Idag hade vi utvecklingsdag på jobbet. Vi lyssnade på ett läkemedelsföretag, hade föreläsningar, gick igenom patientrespons & gick igenom vad vi kunde utveckla på avd. Sen vart vi bjuden på fyra rätters middag... vill aldrig mer äta igen.
Först hummersoppa, sen någonstans förrättstallrik med toastskagen, rödbetsmarinerad lax med gurka och smetana och sen rostbiff smörgås, huvudrätt oxfile med vitlökspotatis och peppar sås och efterrätt chockladkaka med färska jordgubbar... Jag dog och hamna i mathimlen. Ikväll blir det bara lugnt, för imorgon far jag och Emilia till ekenäs på julmarknad och sen lite vin på kvällen. Vi hade tänkt fara till tallin imorgon men tur att vi ångrade oss, för imorgon skall de bli storm.
Idag hade vi utvecklingsdag på jobbet. Vi lyssnade på ett läkemedelsföretag, hade föreläsningar, gick igenom patientrespons & gick igenom vad vi kunde utveckla på avd. Sen vart vi bjuden på fyra rätters middag... vill aldrig mer äta igen.
Först hummersoppa, sen någonstans förrättstallrik med toastskagen, rödbetsmarinerad lax med gurka och smetana och sen rostbiff smörgås, huvudrätt oxfile med vitlökspotatis och peppar sås och efterrätt chockladkaka med färska jordgubbar... Jag dog och hamna i mathimlen. Ikväll blir det bara lugnt, för imorgon far jag och Emilia till ekenäs på julmarknad och sen lite vin på kvällen. Vi hade tänkt fara till tallin imorgon men tur att vi ångrade oss, för imorgon skall de bli storm.
I måndags/tisdags(?) så var jag och Emilia på Julmarknad också vid senatstorget mysigt. Kom hem med havtornssaft, vitlöksmajonäs och lite småjulklappar :)
söndag 7 december 2014
Dagarna rusar
Oj fullt upp med jobb&julfester! Men kan bjuda på bilder :) i fredags så var de jul fest hos Ica, vi var alla tjejer & respektive pojkar! Drack spetsad glögg, snacka en massa skit och hade riktigt roligt.
Idag är de söndag och jag är ledig imorgon. Idag ska jag bli bjuden på hemlagad mat & sen ska vi se en film, en perfekt söndag!
söndag 30 november 2014
måndag 24 november 2014
planer
Planer då jag kommer hem:
Tisdag: jag landar kl 17.15, annars inga planer (ännu;))Onsdag: Jag ska klippa mig/färga håret kl 10-12.30, seeeen Föra in min jacka till tyger och sånt (de skulle försöka fixa min dragkedja), seeeen kaffe hos jenny, seeen kl 14.30 träffa kiki seeen hämta mamma från jobb när hon slutar och seeeen kl 18 träffa vanessa och seeen kl 20 ish fri?
Torsdag: vid kl 10-11(eller när sa vi) till catrin, seeen kaffe med emmalena kl 14, seen på kvällen dricka vin på kvällen med iaf jenny
Fredag: inga planer ännu, kanske ev plocka svamp? kaffe hos jenny på kvällen och seeen åker jag hem kl.23.55.
Jaa, mina största projekt är att fixa dragkedjan på fjolårets vinterjacka, köpa en mini julgran(fråg mig inte varför jag envisas med att köpa den här) och hinna umgås med alla :D
haha nu under mina nätter försökt fundera ut allt som jag behöver göra på Åland! Men efter x antal koppar kaffe så känner jag mig mest snurrig. Sista natten i natt så i natt tvättar jag min vinterjacka och printar ut alla flygbiljetter&båtbiljetter. Dessutom så var det tur att jag började kolla igenom bokningarna då jag inte hade bokat väska för morgondagens flyg. Och som ni vet jag är inte känd för att packa lite.... nåja, en 10:a extra så fick jag det fixat. OOOOCH på grund av att de ändrat flygtiderna så får jag sova 1h längre imorgon skönt.
lördag 22 november 2014
Överlevare
Efter att ha legat i matförgiftning/spysjuka x antal dagar så är jag äntligen tillbaka på jobb. Roligare att vara på jobb än att ligga i magsmärtor nejfy. Har inte haft magsjuka sen vinterkräkssjukan 2008 då jag var i Åbo med Jenny och spydde i ett köpcenter, där man pantar flaskor.
Nu har jag nätter lö-sön, sön-mån och mån-tis. På tisdag flyger jag hem och blir hemna ons, tors och fre. På onsdag ska jag klippa mig! Vet inte alls hur jag vill ha de, sku vilja ha långt hår så jag skulle kunna ha det så här.
måndag 17 november 2014
Blandade bilder
Här kommer det Blandade bilder från min lediga lång helg <3
I fredags så var jag bara hemma i södersunda och pyntade inför kalaset.
I lördags så var det full rulle heladagen med kalas förberedelser. Kaffe, handla x flera, släkt kalas kl. 16-19 och kl.19-05.00 det vart en ordentlig fest med gänget fyfasikens vad kul vi hade. Det var länge sen de var så där roligt att fara ut :D så lyckad kväll!
I söndags så var jag bara hemma! I söndags så föddes jennas lilla My:) <3
Imåndags(idag) så har jag varit på Mikes 1 års kalas :) där tog jag även lite selfies med Elsa seeen på kvällen vart det skitsnack & kaffe hos Jenny!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)