Var till Pejas idag på återbesök för foten. Så störande när det går så dåligt med "bra" bussar dit. Så bussen gick 11 från järnvägstorget var där kl 12, 12.40 så hade jag tid 13.40 slapp jag in. De var jätte försenad med tidtabellen och när min tid var så var det 2 st före mig. 14.10 gick bussen och äntligen 15.00 var jag istan. Så det har varit en lång dag. Nu sitter jag på tåget till Åbo hamn för en vecka på Åland så jag kan lika gärna skriva en novell om dagens läkarbesök.
Jag har ju ringt
dit flera gånger och berättat om ischas problemen och frågat vad jag kan göra
för att förbättra det och för att inte förvärra det det men har ju inte då
heller fått nått svar!
Han undersökte foten/benet och var nog bara så "ojoj,
nej men har du ont ännu.. jaha, ojoj jaa de är nog underligt"
Tårna/hälen
Men han förklara som så att bedövningen i foten/Hälen så har
man nog råkat bränna i nån nerv eller nått för det är en tydlig nervskada. Pga
nervskadan så kan jag tex. inte ligga med vänstersida fot mot madrassen för de
bränner och spelar fan. Men han menade att de är också en sak som kan bli
bättre inom ett par månader - år, eller aldrig! Men, det är helt normalt..
Så frågade jag med inlägg i skor / fysioterapi / uppföljning
så var han bara "njää, men hälen klarar mycket den är stark.."
Jaaaha, okej tyckte jag.
Så var han bara jaaa men du vill väl ha mer sjukskrivning/eller det var väl bara att fortsätta med den sa han.
Så berättade jag att jag fått jobb och jag tänker försöka eftersom det nu varit
ett år som jag varit sjukskriven och jag "får" vara ca 1 månad tilll
innan jag hamnar i ingemanslandet (mellan sjukpensionär och arbetslös) och dit
vill jag inte vara. Att jag måste ju försöka, just därför jag söker mig till
ett lugnare avdelning/område.
Ischasen
Så var han bara, ja men de är ju jätte bra. Så frågade jag
men okej hur är det med ischasen då? Berättade att det har utvecklats sig från
att inte kunnat resa mig ur sängen på två timmar - till att kortison kuren
gjorde att de värsta försvunnit men att de nu bara är konstant ont och att jag
måst ha "panacod dagar x antal dagar i veckan". Så jag också att jag
nu har frågat flera läkare och anestesi läkaren som sa att han aldrig hört
någon som haft ischas/ryggvärk över tre veckor.. Så sa han bara "nää, men
ischas kan ta flera månader att de här är bara början så du kan nog förvänta
dig ha det eett par månader till".. Så Sa jag att jag skulle förstå om jag
skulle haft ryggproblem från tidigare, men när jag aldrig haft ryggvärk att det
här är ju ENDAST p.g.a. att spinalbedövningen träffa ischasen.
Då var han bara "Jooojoo, men nu är de här bara i
början, fortsätter besvären så kan du söka sjukhusvård"
Så sa jag att jaa-aa men hur är de med medicineringen då,
att jag tror inte de är i längden bra att äta kodein i flera år att kan man
testa nå lite "mildare" eller har han nå förslag på någonting jag kan
göra för att stärka ischasen/inte förvärra den. Så var han bara "nää, men
röra på sig är ju bra? och det hjälper ju med värkmedicinen.."
Så var jag bara, att okej. Men ska jag ha någon uppföljning
eller någonting för att kontrollera HAR den blivit bättre? Foten är ju hur bra
som helst men det här måste ju följas upp?
"men du kan ju gå iaf och du ska ju testa jobba så det
blir nog bra om några månader, annars kan du ju kontakta
personalhälsovårdaren..?" Sen var jag bara, jaha men kan jag få anestesi
rapporten då för jag vill se att det inte står felaktigt i den. För i brevet
som jag fick av anestesi läkaren så har han skrivit att det är pga mig (av att
jag rörde mig) som det hände och att jag kan ju meddela att de hade grötat runt
där innan den satt i nerven (DÅ först rörde jag mig) att jag visste ju inte ens
om att de börjat. Han bara "jaaa nä men det spelar väl ingen roll?" så sa jag
"jo för mig, eftersom det står ju felaktiga uppgifter" så var han
bara "nää men inte skriver de ju sånt i anestesirapporten". Så sa jag
att de skriver ju dit allt de gör OCH om de uppstår nå komplikation, och jag
skulle ju nog kalla det här för en komplikation. Så granskade han brevet och
bara skratta att "jaa-aa att han
faktist skrev brevet på svenska jaa, haha nog är ju de roligt nog". Så
just nu så känns det som att det svenska brevet som anestesiläkaren sa det var
väl det enda som var intressant!
Så jag kom helt enkelt därifrån med ingen ny information och
ingen som vill ta ställning till vad som hände. Nu fför första gången så
erkände äntligen läkaren att anestesiläkaren troligtvis stack i nerven.
Dessutom kläckte han även ut sig, ”jaaa, men man vet ju inte!
Kanske du har ett bakomliggande ryggvärk som man aldrig vetat om som det skulle
kunna bero på” Så sa jag jag har A-L-D-R-I-G haft ryggvärk/ischas problem.. Att
skulle jag ha haft det så skulle jag kunna ha en viss förståelse för det.
Sen tänkte han skriva ischasen som en gammal skada. Som jag
också fick säga att det är ju viktigt att det står att det uppkom EFTER
operationen och att jag får en diagnos på det. För framtiden och för
försäkringsbolaget.
Så jag fick nu sjukskrivning tills jag börjar jobba och sen
ska jag försöka jobba och se hur det funkar. Tänka ringa till medimar ännu och
se om min fd läkare kan titta på mig och ge ett utlåtande. För fanskap och hans
moster om det blir en allvarlig komplikation bara för att de inte orkar ta de
seriöst. Annars så får vi väl ta det till patientombudsmannen.
Det enda som stör mig är att jag är 24 år gammal,
snart 25. En person som har åtminstonde 35 år kvar i arbetslivet. Man tycker
att de skulle vilja göra mer undersökningar för att försäkra sig om att det ”går
rätt till” och för att jag faktist klarar av att gå tillbaka till arbetslivet
med ett bra stöd. Än att ”ääh du kan ju iaf gå”.
Jag skulle iaf önskat att läkaren skulle har tänkt på det lite mer långsiktigare:
1. Blir det felbelastning för ryggen? Knäna? à
kommer det leda till mer skador p.g.a. dålig långsiktig smärtlindring.
2. Långsiktiga planer med värkmedicinen, i panacod finns
ämnet kodein som både sliter på levern och är bereonde framkallat. Dessutom
titta långsiktigt att ändra t.ex. läkemedlet till någonting lindrigare, söka
sig fram. Att äta 3-4 tabletter vid de akuta värkperioderna x ett par dagar, är
inte en bra långsiktig lösning,
3. Är det verkligen från insticksstället eller ischasen
eller kan det uppkomma från annat ställe, blir fler ställen påverkade à kan det förvärras?
Nå det enda jag fick veta är egentligen att jag skall
uppsöka min hälsostation om det inte blir bättre (oklart vart som räknas som bättre)
och att jag kaaanske får komma dit. Och tja, vem vet kanske jag bara får "ta det" och leva med de här resten av livet.